Jo detta är alltå min tes.

Det är så lätt att vara missnöjd med det som inte går ens väg (och det är ju oftast mycket) men det är svårt att vända på huvudet och se allt som faktiskt är skitbra. Alla har det inte skitbra jämt men jag syftar nu på oss som har det lite halvbra eller lite halvdåligt (är glaset halvt tomt eller halvt fullt, välj för fan). Ibland tror jag faktiskt att jag blir mer ängslig ju bättre jag har det, rädd att rasa och förlora det jag vunnit.

Det är ju så dumt, när det är så mycket som är så bra. Allt kan inte alltid vara bra men livet pågår ju ändå och det känns så jävla nedrigt om tillbringar livet med att fokusera på det dåliga. Alltså det här fattar man men när man börjar tacka för allt det bra då förstår man hur mycket man inte tänker på det.

Tacksamhet, min nya grej.

Hösten kommer lite varje dag nu, känner ni det?

Efter att sedan tillbringat dagen på hälsocentralen visade det sig vara något så osexigt och odödligt som en vaxpropp i vänster öra. Visserligen sa syster Berit att hon aldrig sett maken till vaxpropp och att jag hade en ovanligt smal och krokig hörselgång. Men ändå, dramitiken var ju så extravagant.

Nu plockar jag ihop spillrorna av mig själv och inser att det ändå hade haft sina fördelar att vara död. Alltså får jag välja så väljer jag ju livet men förstå va lugnt och skönt det skulle varit på bårhuset. Inget att oroa sig för, alla tåg har ju ändå gått.

Efter skolan gick jag in på myrornas och sökte efter den perfekta slipsen, hittade den inte men jag vet att den finns, någonstans där ute…

Vidare ängnade jag dagen åt depressions-läkande övningar så som ordentlig måltidsordning i form av ärtsoppa och stora mängder kaffe, snack med skatteverket och kompisar.

Kompisar är som träning, ett hemligt vapen som alltid funkar effektivt på en begynnande depression. Man tror att det bara blir jobbigt, att det inte är värt ansträngningen (för det är en ansträngning att vara social när man är nere), men fy tusan va bra det känns efteråt!

Det ska alltså bli semester nu, eller obetald ledighet eller kanske närmare bestämt så utnyttjar jag nu fördelarna med att plugga på distans och att vara en flumkonsult som lägger sitt eget schema.
Mot Orust ska vi alltså, oklart om jag ser fram emot detta, känns märkligt, jag åker aldrig på semester. Men det är bara fyra dagar och jag tar skolböckerna med mig.

Idag har jag gjort en del grejer, några bra och några dåliga. Hade kunnat göra mer men det gjorde jag inte.

Jag känner mig nöjd ändå.

Detta mina vänner, är att vara frisk i huvudet. Herregud så bra det känns.

Nu undrar ni förstås hur man bär sig åt för att få denna behagliga känsla.

Men herregud, jag är väl inget geni heller. Vill ni ha svar på de riktigt stora frågorna så läser ni fel blogg.